I kväll har vi sett fantastiskt usla He's just not that into you. Den handlar om ett gäng neurotiska kvinnor och de emotionellt efterblivna männen de försöker förstå sig på. Den var fylld med klyschor. Det finns få saker som är så illa som när en film försöker att vara frigörande ("Ingen idé att älta över män!") men istället lyckas framställa alla kvinnor som överkörda mähän ("Det enda du kan göra är att vänta på ett samtal från Honom.") och alla män som subjektiva naturkrafter ("Om en man verkligen gillar en tjej, då kommer han se till att få henne!"). Det enda jag gillade med filmen var Neil och Beth. Jag är glad att de fick varann tillslut.

Det är nog första gången som Ben Affleck är det bästa inslaget i en film.
Men varken Jen eller Ben gör filmen sevärd. En smält och rutten glass av fem möjliga glassar.

Jag är ju knappast först men nu har jag tillslut sett 500 Days Of Summer. Det var en söt film, men förvånansvärt slätstruken. Eftersom jag läst och hört att den skulle vara så fantastisk, men också, från andra håll, att den skulle vara jätteirriterande, förväntade jag mig det ena eller det andra. Istället var det en söt film med en lite fånig historia och en fin dialog.

Men hennes hår, ÅH, hennes hår. Vill genast ha långt hår. Min lugg är ju redan typ sådär. Och så ska det ju vara rött. Men klippningen och stylingen - perfektion.

Och tapeten hemma hos henne sen:

Jag förstår dock inte alls den här kritiken (man får skumma ner lite, till andra stycket). På vilket sätt fördjupas hans personlighet mer än hennes? På vilket sätt är hon ett viljelöst objekt? Jag upplever att det är hennes beslut som rakt igenom för berättelsen framåt. Jag vet att den här dumma artikeln varit på tapeten förr, och ska därför lämna ämnet därhän med en sista liten kicker: att gå ut och festa är bara självförverkligande om man skriver för Nöjesguiden eller inte har något bättre att komma med. Vi andra utvecklas, drömmer och kämpar mot mål istället.

Emellanåt har man en dag (eller period) när man tycker att alla omkring en är dumma i huvudet. Att ingen fattar någonting. Att allting alla andra tycker är så himla bra bara är urdumt och urdåligt.
Då tänker jag att det kanske är jag som är urdum, som inte fattar någonting.
Sedan förkastar jag den tanken som dum.

Kom till skolan men insåg ganska fort att jag får ut mer av att pyssla med faktiskt försäljning så nu sitter jag på jobbet istället, en stund till åtminstone.

Måndag morgon och det känns som om jag har grus i ögonen. Tänker att det är ju lite sådär med måndag, eftersom det känns som jag inte hunnit sitta still en minut under helgen, men sen kommer jag på att vänta nu, på fredag åker ju jag till Barcelona!
Så nu ska jag gå och slänga på lite mascara på mina rödkantade ögon och ta mig en koffeintablett, så bär det av till skolan för en workshop i personlig försäljning.

I kväll åkte hundarna tillbaka till mamma, och jag hjälpte Ben baxa över Elsa och hennes bajslåda, matskålar och säng till oss, för hon ska bo här ett tag medan de renoverar Bens lägenhet. Hon verkar ha funnit sig väl tillrätta.

Jag har fått en sån här award, tack söta Christine!
Det tog mig några dagar att sätta mig och skriva, men nu så.



Regeln är alltså att man ska skriva sju saker om sig själv, och sedan skicka vidare till någon eller några man tycker skriver en kreativ, fin eller rolig blogg.

Sju saker om mig:
1. Jag kan inte få ro i kroppen om det inte är diskat och bäddat hemma. Jag vill att allting ska stå på ett visst sätt och kläder som ligger i en hög driver mig till vansinne. Det krävs dock i princip grus under fötterna för att jag ska komma mig för att dra dammsugaren.
2. Jag har varit helt och fullt vegeterian sedan jag flyttade hemifrån, några veckor efter att jag slutade gymnasiet. För den som är nyfiken äter jag ingenting som haft ett ansikte, kan man säga.
3. När jag gick i gymnasiet stal jag böcker från skolans bibliotek.
4. Min mamma är svenska men släkten kommer från Ryssland via Finland, medan min pappa är från USA och har tyskt påbrå. Själv är jag född i USA men har bott i Sverige nästan hela mitt liv (men också lite i England)...
5. Jag har nästan alltid haft husdjur. Jag har haft följande: ett marsvin, flera undulater, en liten vit kanin, två gerbiler, två måsfinkar, en golden retreiver, två små svarta möss, en prickig ponny, två råttor, en yorkshireterrier och så min systers chihuahua (plus diverse grodyngel, en skadad duva, osv). Jag kan ha missat något. Nuförtiden har min mamma och jag delad vårdnad om hundarna.
6. Min "release" när jag är stressad eller har ångest över något är att skriva listor, sortera saker och rensa bort saker.
7. Jag älskar att handla i stora och inspirerande matbutiker. Häromdagen, till exempel, skulle jag in och handla några grejer på Klippet och kom ut nästan en timme senare med två fulla kassar och åtskilliga hundralappar fattigare. Fail/Win.

Jag borde såklart skicka det här vidare nu, men faktum är att jag inte följer några bloggar, bortsett från Christine, som skrivs av någon jag känner. Jag känner mig inte riktigt bekväm med att skicka awards till folk jag inte känner, men tre bloggar som jag brukar läsa är Not Another Planning Blog, ParisLisa och Hotspot.

Här sitter vi och degar i soffan.

På Kotori kan man skapa sina egna hörlurar i vilken färg man vill. Såhär skulle jag göra mina. Ännu roligare är att välja "Crazy Shuffle" och få ett par tokiga färgglada lurar. Om jag var rik skulle jag beställa typ sjutton par.

När man är student är det inte alltid man har råd med allt man vill ha, eller ens allt man anser nödvändigt. I dag, när jag kom hem med en hund som hade blaskig päls slängande runt benen, bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Beväpnad med Andreas gamla trimmer, en trimsax och en vanlig sax satte jag och Eliot oss på gilvet i köket och började jobba. Det blev inte perfekt, men klart bättre!

Vilken sötnos!

Skratta åt skiten.

Jag tynar bort.
Jo, det är sant. Har förlorat 1,5 cm på låren i enbart muskler. Mina löpmuskler. Det värsta är att jag verkligen inte orkar bry mig. Jag har viktigare saker att tänka på.

Sasha Pivarova i senaste Vogue UK, helt makalös snyggt. Se hela här.

En bildkavalkad:

Den hårfärgen saknar jag.

Tycker det är roligt att jag är nästan osminkad här (jag tror jag har underlag bara) för jag ser ut såhär:

Jag och en nybadad Eliot. Sen blev håret mörkbrunt:

Jag och hubby <3

Sen blev håret rött igen.

Aktuell bild:

Ja ingen kan ju anklaga mig för att inte variera mig. Möjligtvis något av ett överskott av randiga tröjor. Nåväl.

Mitt humör. Allting blir ju bättre med åldern, men mitt humör, det hinner liksom aldrig ifatt. Svajar precis lika förfärligt som det gjorde i tonåren. Fast nu är det inte lika mycket ångest och tandagnisslan när det är i botten, nu är jag bara jävligt sur. När det svänger neråt alltså. I dag är inte en sån dag. I dag är jag glad.

Jag tänker mycket. Det bubblar i mig. Jag känner mig alldeles lugn, ni vet sådär som det brukar vara på sommaren, precis innan ett riktigt oväder bryter ut. Fast det är inte ett oväder som rasar allt i sin väg, utan ett sådant som sköljer allting rent, som lämnar världen helt ny efter sig. Dramatiskt! Jag ville egentligen bara säga att även om världen är helt död just nu och luften står tjock med vit snö, som dimma, så kommer det att klarna snart. Jag skymtar konturerna redan.